Christoffer Geijer d.ä

d. 1657 (före 5/12), begraven i Lindesbergs kyrka.
Bergmästare, släktens stamfader.
I föregående kap. har redogjorts för den äldre släkttraditionen, om hans inflyttning till Sverige på 1620-talet. Gjorda arkivundersökningar ha ej kunnat bekräfta denna tradition utan har snarare gjort troligt att han långt tidigare kommit till Sverige och möjligen var född i Nyköping.
Om hans föräldrar känner man ingenting med visshet. Traditionen att faderns namn var Sebastian är sannolikt riktig. Sebastian är ett släktnamn, som ofta återkommer i de tidigare generationerna i släkten. Christoffers äldste son fick namnet Sebastian, med stor sannolikhet efter farfadern, och två av hans sonsöner erhöllo samma namn. Hans moder hette Elisabeth. Hon förekommer i egenskap av fadder under namnet "hustru Elisabeth, Christoffers moder" i Lindesbergs församlings födelse- och dopbok för åren 1633, 1634, 1635 och 1636, vilket sistnämnda år hon således ännu levde.
Christoffer Geijer hade sannolikt sin tidigaste verksamhet förlagd till Nyköping eller Norrköping men då vi först lära känna honom i arkivhandlingarna är det i förbindelse med den framstående industriidkaren Louis De Geer. År 1627 övertog Louis De Geer och Willem de Besche, farbror till Christoffers hustru, arrendet d. v. s. kronans ränteuppbörd och inkomster av bergverk, tullar m.m. av Nora och Linde bergslager. Som underarrendatorer antog de Andry Dress, Christoffer Geijer och Jan Schay och härom upprättades ett skriftligt avtal dagtecknat den 22/7 1628 i Norrköping, vilket är skrivet på holländska och förvaras i arkivet på Leufsta. ( Kontraktet finns återgivet i E. W. Dahlgrens arbete Louis De Geers brev 1614-1652).
Av Christoffer Geijers kompanjoner i det De Geerska arrendet var Dress fransman och Schay holländare. Båda hade anställts hos Willem de Besche genom förmedling av Louis De Geer. Före tillträdet av arrendet hade de varit bokhållare och förvaltare på olika de Bescheska och De Geerska företag, t.ex. Åkers styckebruk och Finspång. När de tillträdde arrendet hade de flera års erfarenhet av bruksdrift. Man vill gärna föreställa sig att också Geijer tidigare varit förvaltare eller bokhållare hos sin svärfader de Besche eller hos någon av dennes bröder. 1 E. W. Dahlgrens stora arbete om Louis De Geer (11:382) anföres följande om utvecklingen av förhållandet mellan Geijer och De Geer:

"Genom frivillig överenskommelse skilde sig Geijer inom kort från sina participanter, varvid han (1629) med De Geer ingick nytt kontrakt. Av vars otydligt avfattade bestämmelser synes framgå, att han såsom dennes fogde skulle ha befallningen över Lindes sn och å De Geers vägnar uppbära tiondejärnet av bergsmännen samt, likaledes för hans räkning, uppköpa allt tackjärn och osmundsjärn, som kunde erhållas i bergslagen. Huru detta låter sig förena med uppgiften att Geijer samtidigt gjorts till kronans befallningsman i Nora och Lindes fögderi är svårt att säga. En uppdelning av arr. mellan De Geer, repr. av Geijer, å ena sidan samt Dress och Schay å den andra torde emellertid ha kommit till stånd men hur saken närmare ordnades är omöjligt att avgöra. Antagligast torde vara, att de senare fått behålla arrendet av bruken, under det att den förre förbehållit sig uppbörden från bergslagen mot förbindelse att till bruksarrendatorerna på vissa villkor överlåta större eller mindre del av densamma. Geijers uppdrag i De Geers tjänst har i varje fall ej sträckt sig längre än till 1630 års slut, deras gemensamma affärer ha därefter varit inskränkta till dem, som hade sin grund i den förres egenskap av kronans uppbördsman, först såsom fogde, sedan såsom bergmästare."

År 1629 blev Geijer kronans befallningsman eller fogde i Nora och Linde bergslager. Medan han ännu innehade denna befattning, erhöll han 1632 rikskammarrådets förordnande och fullmakt att vara hytte- och gruvfogde "vid Kopper bruket uti Lindesås socken och Finnemarcken ". Detta kopparbruk, kallat Nya Kopparberget, var beläget i nuvarande Ljusnarsbergs församling ca 4 mil norr om Linde, där namnet Kopparbergs köping ännu i dag erinrar om den gamla gruvdriften. Här var då finnmark och de första kopparfyndigheterna skola ha upptäckts av en finne. Så småningom anlades kopparhyttor, av vilka en av De Geer. Enligt de föreskrifter, som meddelades 1632, skulle den färdiga kopparen levereras till kronans fogde, Christoffer Geijer vid Lindesås. Den skulle betala 24 riksdaler eller dalers värde i kopparmynt för varje skeppund god koppar och hålla bemälde koppar i tillbörligt förvar tills dess den avfordrades ".
I anslutning till denna befattning erhöll han 1634 fullmakt att vara kronoinspektor och kopparuppköpare vid Lindesberg, vartill en detaljerad instruktion var fogad. Genom ett förmyndarregeringens brev samma år anbefalldes Geijer att utlämna till Linde kyrka "6 skepp-pund finnmarkskoppar" mot villkor att väg därifrån anlades så att man med kärror och lass bekvämligen kunde färdas mellan Lindesås och det Nya Kopparberget. Under dessa ur fraktsynpunkt primitiva tider hade tydligen kopparn, liksom skedde med järnet, klövjats på hästryggen. Vi kan alltså att föreställa oss Christoffer Geijer ridande på obanade stigar genom ödsliga skogar på väg från Linde eller sin hammare vid Bohr till Nya Kopparberget.
Under sin verksamhet vid Nya Kopparberget beskylldes han för "truck", en företeelse som var ganska vanlig under 1600-talet. Det innebar att arbetsgivaren avspisade sitt folk med betalning i varor, som denne ej önskade mottaga, och till ett pris, som innefattade en reell minskning i den utlovade betalningens värde.'
Christoffer Geijer uppgives sålunda ha påtvingat bergsmännen järngrytor och annat som betalning i stället för de kopparsedlar, som bergsmännen hade rätt att fordra. Saken blev föremål för behandling i Kammarkoliegium, där det enligt protokoll 1636 gavs uttryck åt den uppfattningen att Nya Kopparberget kunde varit två gånger så bra som det var "där Christoffer Geijer hade annorlunda umgått därmed".
Emellertid synes hans verksamhet ändock ha uppskattats på högre ort, ty år 1637 utnämndes han till bergmästare i Uppland, Södermanland och Östergötland, varmed 1641 förenades bergmästartjänsten i Lerbäcks och Snavlunda socknars bergslag, som därefter skulle räknas till Östergötland. År 1644 inskränktes hans bergmästardöme, sedan Uppland och Roslagen m.f. avskilts som särskilt distrikt till Södermanland, Östergötland och Småland. Förvaltningen av ämbetet försiggick emellertid icke utan slitningar med Bergskollegium. I Bergskollegii protokoll från åren 1652-1655 beskylles han för att ha försumligen förvaltat sitt ämbete och besvärat rätten med allehanda "lappeträtor", som borde ha slitits vid gruvetinget. 1654 anmärkes, att han, sedan han blev bergmästare, aldrig varit vid samtliga bruk, vilket befanns vara en "supin negligentz". Slutligen erhöll han 1656 avsked "för ålderdom, sjukdom och bräcklighet". Hans avgång bestämdes emellertid senare först till midsommartiden 1657. Hans änka uppgav i en 1673 ingiven skrift, att han på en ämbetsresa sista året bröt benet, vilket förorsakade hans död.
Vid sidan av sina offentliga uppdrag bedrev han en ganska omfattande privat verksamhet som egendomsägare och hammarpatron i Linde-trakten. Redan 1631 inköpte han i Rya, ett par km väster om Bohr i Linde sa, ett hemman, som jämte det sedermera förvärvade Bohr gick i arv till hans efterkommande. Ganska snart övergick han till bruksverksamhet och redan 1634 klagar han över en förrymd hammarsmed. År 1635 befinnes han vara ägare till två halva hemman i Bohr och därmed delägare i de två äldre bergsmanshamrar, som vid denna tid funnos därstädes. Sistnämnda år anlade han en ny hammare i östra Bohr och började således självständig bruksdrift, därmed inledande den långa raden av Geijerska brukspatroner. Det frihetsbrev som han i sammanhang med bruksanläggningen erhöll må här återgivas i sin helhet:
"Wi underskrevne Sveriges rikes råd, skattmästare och kammarråd göre veterligt oss hava uppå hennes K. M : ts vår nådigaste utkorade drottnings och arvfurstinnas vägnar och nådige behag efterlåtit ärlig och förståndig Christoffer Geijer, inspektor och kopparuppköpare vid det nya kopparberget i Lindesås, egne skattehemman, som äro Bor 2 halva och Rya en hel gård, i Lindes socken belägna, vilka årligen ränta efter här i kammaren gjord uträkning 20 daler 14 öre silvermynt, men extra ordinarie hjälperna Kronan förbehållet, sedan må han för tionde och stadgejärnet icke besväras, utan när han blåser, då såsom en annan bergsman det särdeles utgöra och emellertid fri vara, varutöver ståthållaren ville hand hålla och befallningsmannen, samt alla andre, som vederbör, hava sig att efterrätta, icke gömdes häremot något hinder eller inpass.
Datum Stockholm den 26 maj 1635. På dragande kall och embetets vägnar.

Gabriel Oxenstierna Carl Bonde Johan Berndes
Friherre till Mörby
och Lindholmen
S.R. Skattmästare Nils Olsson"

År 1648 begärde han i skrivelse till Bergskollegium under särskild erinran att han tjänat i åtskilliga tjänster dess Kungliga Majestät och Kronan i 21 år, och att han erhållit skattefrihet för livstiden för östra Bohr med därtill hörande hammarsmedja, som då ännu icke blivit skattlagd.
Tillsammans med sedermera borgmästaren i Linde Sten Andersson, var han delägare (sedan 1632?) i Dalkarlshyttans hammare och mjölkvarn. Samt ägde även del i en knipphammare i närheten, vilket senare förvärv dock på grund av annan persons bördsrätt gick honom ur händer.
Linde hade 1643 fått stadsprivilegier. 1 stadens rådhusprotokoll några år framåt påträffas Christoffer Geijers namn. 1646 tillhölls han att vinna burskap, d. v. s. bli borgare i staden. Han svarade sig därtill vilja bekväma därest han bleve "ackomoderad" med en god tomt. Tre år senare 1649, befinnes han vara gårdsägare i staden med egen gård på den ännu i vår tid existerande Köpmannagatan.
Han ligger begraven i Linde kyrka, där sal. bergmästaren Christoffer Geijers grav angives belägen "på stora gången mellan sal. pastoris hr Olof Gisleri och sal. Petter Dress gravar". Sannolikt fick också makan här sin sista viloplats. 1 äldre tider vore gravplatserna i kyrkan täckta av gjutna tackjärnshällar med inskription. Då under senare delen av 1700-talet begravning inuti kyrkan förbjöds, borttogs dessa gravhällar. En del har funnits kvar i bygderna, använda till diverse profana ändamål, några finnas uppställda vid yttre kyrkoväggen, men gravhällen över Christoffer Geijers grav, som sannolikt kunnat ge ytterligare upplysning om honom, har hittills icke påträffats.
År 1640 skänkte han till Lindesbergs kyrka en tavla av holländaren Gemard van Hontorst.
Det finns flera belägg för att han var en man med ett livligt temperament och häftigt lynne. År 1629 klagar Herman Koch hos Louis De Geer, att han av Geijer blivit övemöst med "schimpchen spötchen Worten". År 1648 anklagas han vid rådhusrätten i Nyköping för att ha misshandlat Jomis de Besches betjänt. Även i Bergskollegii protokoll klagas över att han begagnar nesliga ord och visar sidovördnad.

G. m. Dorothea (Dordi) de Besche, f. 1608, d. 1696 (enl. Anrep; enl. Linde församlings dödbok för år 1697 begrovs hon d. å. 30/5), dotter till slottsarkitekten m.m. Gillis de Besche och Sara Petersdotter Dionysia. När giftermålet ägde rum är ej känt, äldste sonen föddes år 1633, vilket är den enda riktpunkt man har.
Av hennes hand finnes bevarad en 16 år efter mannens död år 1673 till konungen insänd böneskrift. Vari hon i bevekande ordalag begär att bliva befriad från hammarskatt för Bohrs bruk, som avkrävts henne allt från 1649. Från vilket år hon emellertid kunde uppvisa drottning Kristinas donationsbrev till sin salig man på 2 skattehemman i Lindes bergslag, Öster Bohm benämnt, med därvid liggande ström under bergfrälse, vadan skatt icke borde utgå. Hon åberopar sin sal. mans förtjänster, vilken varit "en gammal cronans tienare öfver 30 års tid", vartill kom, att han på sin ämbetsresa sista året hade stor olycka, i det han bröt benet vilket förorsakade hans död. Därefter hade hon lämnats med många faderlösa barn "i stor vidlöftighet". "Så haver jag", skriver hon, "suttit till 16 års tid en värnlös änka, stor kors, bedrövelse, brand och annor undergång underkastad, likväl ad interim utgjort, vad mig både med krig och skärphjälp varit pålagt, så väl som ock vid sista danska fejden utrustat till häst med egen bekostnad en av mina söner. Måste ock samma tid leja en knekt, så att jag av allt slikt är helt utblottad och omöjligen en så stor summa någonsin kan betala".
Hon slutar sin böneskrift med följande ord:

"Eders Kongl. Majt, som en sådan fattig änkas nöd anhörer, varder den allra högste Guden visserligen välsignandes.
Dordi Giliusdotter en högst bedröfwad änkia".

I Linde församlings dödbok år 1697 är följande antecknat: "Mad. Dorotea Debech, sahl. insp. Christopher Geijers på Båhr änkia, fördt ett gudaktigt dygdelefverne, begrofs i kyrkan, åld. 104 åhr". Sistnämnda uppgift om åldern torde vara ett misstag.

Barn:

1. Sebastian, f. 1633, döpt 10/6, d. 1701 på Dylta, begr. 1701 1/9 i Axbergs kyrka, (där Anrep 1872 uppger att hans gravsten
"ses", men ej kunnat nu påträffas). Bergmästare, direktör.

2. Anna, f. 1634, döpt 28/9, d. 1673.

3. Sara, f. 1635.

4. Elisabeth, f. 1636, döpt 20/4. Ogift enl. uppg. På gamla släkttavlor.

5. Gillius (Gillis), f. 163, bergsfogde, d. 1698, tab. II

6. Christoffer, f. 1639, skogsinspektor och brukspatron, d. 1713, tab. VI.

7. Peter, f. 1641, bergsfogde, d. 1692, tab. XVI.

8. Catharina, f. 1641 (?)